Steg 2

Här står barndomen i centrum, och du tittar på hur det var hemma och på hur det fortsätter att verka i dig i dag, ofta på ställen där du inte alls väntar dig det.

Mycket av det handlar om vad som fick plats hemma. Vilka känslor som var välkomna, vilka som blev obekväma och vad du gjorde av dem i stället. De lösningarna var kloka när du var barn, för de bar dig igenom, och problemet är egentligen bara att de sitter kvar.

En del av arbetet handlar om försoning, fast inte i betydelsen att tycka att allt var bra. Det handlar snarare om att sluta betala för något som inte längre pågår.

Innan du kommer ber vi dig ta med några fotografier av dig själv som barn. Mer än så behöver du inte förbereda, och resten gör du här, tillsammans med oss och de andra i gruppen.

Kanske tänker du att Steg 1 är grundare än de steg som följer, men det är faktiskt tvärtom. Steg 1 är den djupaste veckan i en bestämd mening, för den träffar hela ditt väsen på en gång, medan Steg 2 och Steg 3 går på djupet inom var sitt tema, uppväxten, vuxenrelationerna och existensen.

Steg 1 handlar om att se hur du fungerar som helhet, vilka mönster du lever i, var du drar dig undan, vad du håller ifrån dig och vad det kostar dig. Steg 1 handlar också om det viktigaste av allt, att mönstren inte är du. Du är den som lever med dem, och den som kan ändra på dem.

Därför vill vi att du går Steg 1 först. Går du in i barndomen innan du känner igen dina egna mönster i nuet blir det lätt en berättelse om det som varit, i stället för ett arbete med det som lever nu. Steg 1 ger dig den kontakten, och utan den finns ingen tråd att följa bakåt.

De flesta tycker att den här veckan är intensivare än Steg 1. Det är väntat, och det är vi förberedda på, med lika många av oss omkring dig och samma tystnad genom hela veckan.

Du bestämmer själv vad du delar och i vilken takt, precis som i Steg 1, och kanske finns det något du inte vill dela alls. Vi tvingar ingen till något, och tvekar du så gäller det.