Så tänker vi om veckan
Veckan är byggd av det du själv gör och upplever, inte av föreläsningar du sitter och lyssnar på. Du får inget schema i förväg, och det är med flit, för en del av arbetet är just att inte veta vad som kommer härnäst. Här berättar vi hur vi tänker, så att du vet vad du säger ja till.
Vad du själv råder över
Ingenting under veckan är obligatoriskt. Du får veta vad en övning går ut på innan du gör den, och sedan bestämmer du själv om du vill vara med. Tvekar du så är det ett svar, och säger du nej så är det ett svar. Ingen pressas att uppleva någonting, utan blir inbjuden att möta det som redan finns där.
Du bestämmer också hur nära du går, hur mycket du delar och i vilken takt, och det gäller hela veckan, i den stora gruppen, i de mindre grupperna och när ni arbetar två och två. Det gäller hela veckan, från början till de intensiva dagarna.
Skydden vi bär
Vi bär allihop på sätt att skydda oss som en gång behövdes, som att göra sig liten eller stor, att anpassa sig, att dra sig undan eller att klara allt själv. Kanske känner du igen något av det. De skyddade oss när något var för stort, och de gjorde sitt jobb. Problemet är att de sitter kvar, och att de i vuxenlivet ofta står i vägen för kontakten med andra människor och med oss själva, utan att vi märker det.
Veckan handlar om att se dem så tydligt att greppet lossnar lite. Det handlar om att se sig själv med vänlighet, utan krav på prestation. Rollerna vi går in i är verktyg vi en gång behövde, och inte den vi är.
En ordning byggd av skäl
Veckan har en ordning, och den är inte slumpmässig. Det ena förbereder det andra, och det finns skäl bakom hur vi lagt upp den, men vad som kommer när säger vi på plats. Du behöver alltså inte förbereda dig på någonting.
Det är ingen hemlighet för hemlighetens skull. Att inte veta vad som väntar gör att du är där du är i stället för att förbereda dig på nästa sak, och just det är en stor del av arbetet.
Kroppen först
Det mesta vi arbetar med går inte att läsa sig till. Kanske har du förstått ett mönster hos dig själv fullständigt och ändå gjort precis som du alltid har gjort, för det sitter någon annanstans än i tanken. Därför övar vi det i kroppen, och andning, rörelse, röst och stillhet är lika mycket verktyg som samtalet är.
Mycket av arbetet sker i grupp, för det är i mötet med andra som mönstren visar sig, och för att det gör något med en att höra en annan människa säga precis det man själv har burit på utan att hitta ord för det. Varför vi arbetar i grupp står på sidan Vad vi vilar på.
Verktygen
Om orden terapi och terapeut. Det vi håller är en kurs i personlig utveckling och självkännedom. Metoderna vi arbetar med kommer däremot till stor del från terapeutiska traditioner, och några av dem bär det i sina namn, som kroppspsykoterapi. Att en metod har sitt ursprung i en terapiform gör inte veckan till psykoterapi. Grupp- och kursledarna har alla terapeutisk utbildning, men vägarna dit ser olika ut, och du hittar var och ens under Vilka vi är. Vi ställer inga diagnoser, vi behandlar ingen sjukdom och vi ersätter ingen vårdkontakt. Det du arbetar med här är din egen upplevelse.
Här är metoderna veckan är byggd av, med sina riktiga namn, så att du kan läsa på om du vill. Flera av dem kommer från terapeutiska traditioner och bär det i namnet. Verktygen kommer från terapin, men veckan är personlig utveckling. Vilka som används när får du veta på plats.
- Inquiry
- En sorts pratmeditation. Samma fråga ställs om och om igen, ”Vem är jag?” till exempel, och i början kommer svaren från tankarna medan de längre in börjar komma någon annanstans ifrån. Frågan blev känd genom den indiske läraren Ramana Maharshi, och meningen är att bli mindre fäst vid idén att svaren och auktoriteten finns utanför dig.
- Kroppspsykoterapi
- Arbete med det som kroppen har hållit kvar. Spänningar och hållning bär ofta sådant som orden inte kommer åt.
- Bioenergetik
- Övningar där andning, rörelse och kroppens positioner används för att känslor som fastnat ska få röra sig igen.
- Andningsövningar
- Riktad andning som förändrar ditt inre tillstånd, så att sådant du annars inte kommer åt blir tillgängligt.
- Utlevelseövningar
- Att få ge uttryck åt ilska, sorg eller rädsla i ett sammanhang där det är tillåtet och där någon är med dig hela tiden.
- Dans och rörelse
- Kroppen först och tanken efter. Ett sätt att komma förbi det som analysen redan har ett svar på.
- Mindfulness
- Övad närvaro. Att märka vad som pågår i dig utan att genast göra något åt det.
- Utforskande samtal
- Samtal med en ledare eller i par, där frågan är viktigare än svaret.
- Enskilda sessioner
- Tid på tu man hand med en ledare, vid sidan av gruppen, när du behöver det.
- Gruppsamtal
- I hela gruppen och i mindre konstellationer. Var och en delar det den vill dela och lyssnar på de andra.
- Psykodrama
- Att gestalta en situation ur ditt eget liv med hjälp av de andra i gruppen, för att få se den utifrån i stället för inifrån.
- Familjekonstellationer
- Ett sätt att få se sin egen familj utifrån, med hjälp av de andra i gruppen. Används i Steg 2.
- Meditation
- Stillhet som ram runt allt det andra. Inte ett mål i sig, utan en plats att lägga dagen i.
Varför inifrån och ut
Vi utgår från att det inre och det yttre hänger ihop. I stället för att ta hand om ett symptom just där det visar sig letar vi efter vad det kommer ur.
Det betyder inte att symptomet är inbillat, och absolut inte att du har orsakat det själv. Det betyder att kroppen, känslorna och det du har varit med om sitter ihop, så att arbete på ett av ställena märks på de andra.
Metoderna kommer från flera håll, några gamla och några nya, och de har justerats under åren för att passa de liv människor faktiskt lever i dag.
Några teman återkommer under veckan.
- Det inre barnet
- Dramatriangeln, mönstret offer, förövare och räddare
- Gränser
- Känslor och behov
- Familjerelationer
- Längtan
Det inre barnet handlar om att du fortfarande bär med dig den du var som liten. En av kursledarna kan säga det så här: ”Stora du är här, men också lilla tjejen du, lilla killen du. Nästan som att du kan föreställa dig att ni är två på kurs här.”
Gränser handlar om att ett nej till någon annan kan vara ett ja till dig själv. Det är en sak att veta det och en helt annan att känna hur det är, och det är därför vi övar i stället för att prata om det.
Rötterna
Grunden lades av Bengt Stern på Mullingstorp, och han hämtade i sin tur från Jung, Stanislav Grof, Martinus och Wilhelm Reich. Bland de ramverk som används i dag finns Karpmans dramatriangel, Rosenbergs Nonviolent Communication, Gottmans relationsforskning och Chapmans fem kärleksspråk.
Ingen av metoderna är vår egen. Det som är kursens är sättet att sätta ihop dem, och veckan de sitter i. Mer om vad kursen vilar på står på en egen sida.
Vad det inte är
Det vi gör är personlig utveckling, inte vård. Vi ställer inga diagnoser och skriver inte ut något.
Går du i en behandling just nu så pratar vi om det i samtalet innan du får en plats, tillsammans med hur du har det i övrigt. En skilsmässa, en sorg eller en kris i livet är däremot ofta just det som får människor att söka sig hit.
Det är heller ingen kurs där du sitter still och lyssnar. Nästan allt som händer under veckan är det du själv som gör.
Läs även
Metoderna är verktyg, och det är vad du gör med dem som spelar roll, så vi berättar hellre hur vi tänker än vad som händer när. Undrar du kanske något som inte står här, så hör av dig och fråga oss.
Kurserna, steg för steg Steg 1 Vanliga frågor Vilka som leder